Slutet av 1700-talet

Behovet av tekniska läroanstalter framträde i vårt land först i slutet av 1700-talet. År 1798 inrättades i Stockholm den s.k. "mekaniska skolan" vilken under de första årtiondena av sin tillvaro förestods av en direktör, som dock icke uppbar någon lön, samt hade en lärarkår av tre personer, av vilka en undervisade i "teorien", en i "praktiken" och en i maskinritning.

 

1800-talet

Sedan riksdagen år 1823 hos kungl. maj:t gjort framställning om åtgärder för mekaniska skolans utvidgande till ett "centralinstitut för praktisk undervisning i vad som man manufakturer och en del hantverkeri erfordras", anlades år 1828 teknologiska institutet. Detta stod till en början på en rätt blygsam niva, knappast motsvarande begreppet tekniska elementarskolan, men erhöll sedermera genom en grundlig omorganisation 1848 karaktär av högskola . Under tiden hade även Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg samt de för järnhantering speciellt avsedda bergasskolorna i Falun och Filipstad sett dagen.

Nu vaknade emellertid på flera håll intresset för teknisk undervisning. Vid 1847 - 48 års riksdag framlades fyra motioner om inrättande av slöjdskolor i olika städer, och vid ungefär samma tid inkommo "åtskilliga invånare i Malmö" till kungl maj:t med underdånig framstälning om stadsbidrag till inrättande och underhåll av tekniska skola och slöjdskola. Över denna ansökan infordrades yttrande från dåvarande föreståndaren för teknologiska institutet i Stockholm L.J. Wallmark , som den 9 oktober 1850 framlades ett förslag till fullständig ordnande av det tekniska undervisningsväsendet i riket. Ur detta snart 80 år gamla utlåtande må följande om beundransvärd framsynthet vittnande rader återgivas:

 

"Huvudelementerna för all industri finnas emellertid lyckligtvis i tämligen rikt mått inom Sveriges landamären. Vi hava både materialier och krafter att förädla dem, och vad mera är, Sveriges allmoge besitter, som var man vet, en hög grad av naturligt förstånd och fallenhet för mekaniska yrken. Landets stora odlingsbara trakter, dess rika berg och vidsträckta skogar - i brist på kommunikationer till större delen ännu oåtkomliga - dess ofantliga krafter, som gagnlöst bortrinna i dessa mäktiga floder : dessa alla äro skatter av högt värde i dens hand, som förstår att leda naturens outtömliga krafter efter hennes egna lynne: och då sannolikt knappast någon nation finnes med större mottaglighet för de därtill nödiga såväl kunskaper som färdigheter, än de svenska, så kommer man helt naturligt till den slutsats att de första och säkraste steget nationen har att taga för att lyfta sin industri till jämförlighet och tävlan med andra nationers är att, om möjligt, till varje medborgare sprida kännedom om naturvetenskaperna och dess användning, eller åtminstone att söka sätta varje blivande medborgare i tillfälle till inhämtade därav."

 

1850 - 51 / tekniska elementarskolan i Malmö

Wallmarks plan för den tekniska undervisningens ordnande innebar, att det borde finnas tre slag av läroanstalter, nämligen: Tekniska Institut av högskolekaraktär, Tekniska Elementarskolor för meddelande av de kunskaper, vilka i allmänhet fordrades av dem, som skulle ägna sig åt det industriella livet, samt söndagsskolor och Aftonskolor, avsedda för sådana, som för inhämtande av de allra nödvändigaste kunskaper endast kunde disponera lediga stunder mellan arbetstimmar. Såsom lämpliga platser för tekniska elementarskolor framhöll Wallmark Stockholm, Malmö, Karlstad, Härnösand, Kalmar, Gävle och Norrköping, av vilka dock endast de två förstnämnda till en början borde komma i åtanke. I överensstämmelse härmed föreslog kungl. maj:t vid 1850-51 års riksdag, att tekniska elementarskolor skulle inrättas i Stockholm och Malmö. Riksdagen ansåg emellertid, att huvudstadens behov av teknisk undervisning redan var nöjaktig tillgodosett genom teknologiska institutet jämte den år 1844 på enskilt initiativ grundade Svenska Slöjdföreningens skola, och beslöt följaktligen att bevilja medel endast till den föreslagna tekniska elementarskolan i Malmö.

 

Sedan Malmö stad antagit kungl. maj:ts och riksdagens erbjdande och förbundit sig att för skolan anskaffa och underhålla lämpliga lokaler jämte inventarier, fastställde kung.l maj:t den 29 april 1853 stadgar för den nya läroanstalten samt förordnande samma dag landshövdingen S.G von Troil att vara ordförande i direktionen. Till övriga ledamöter av denna utsågos av Stadens Ädlaste borgmästare J. Malmborg, majoren C. Beyer samt handlandena P.G.Barkman och F.H. Kockum. Direktionens första åtgärd blev att ledigannonsera föreståndarebefattningen. Till denna anmälde sig tre sökande, vilka alla voro löjtnanter, en i topografiska kåren, en i ingenjörskåren och en i arme´n.

 

1 oktober 1853

Till förståndare utsågs den förstnämnde, löjtnanten, sedermera kaptenen C.E. Boman. Sedan även övriga erforderliga lärarkrafter anställts, kunde tekniska elementarskolan i Malmö, Sveriges äldsta läroanstalt av detta slag, börja sin verksamhet den 1 oktober 1853. Den hade under första läsåret 22 elever.

 

Del av karta över Malmö från 1853 med utmärkt

"q Teknologiska skolan" markerad med en röd punkt.

Klicka på bilden för förstoring.

 

Som skollokal användes ett mindre 3-våningshus vid Jakob Nilsgatan 19, vilket jämte ett tillhörande större tomtområde av stadsfullmäktige för ändamålet inköpts av repslagaren C.C. Wetterlind som därvid bland andra köpevillkor förbehållit sig att alla hans barn och barnbarn av manligt kön skulle äga rätt att begagna undervisningen i läroanstalten utan erläggande av de avgifter, som eljest kunde bestämmas. Byggnadens två nedersta våningar användes till lärosalar och verkstad, under det att den översta beboddes av föreståndaren. Redan 1854 befanns lokalen för trång, varför på samma tomt men med fasad åt Repslagaregatan uppfördes ytterligare en byggnad. Utvidgningar och tillbyggnader gjordes sedermera åren 1864 och 1878.

 

Bild från Malmö Teknologförbund, Minnesalbum 1928

 

Bild från Malmö Teknologförbund, Minnesalbum 1928

 

Lärokursern skulle enligt de ursprungliga stadgarna vara 2-årig, men redan efter ett år såg man sig att kursen blev 3-årig. Den väsentliga motiveringen var de synnerligen låga inträdesfordringen, särskilt i matematik, men även det stora antalet föreskrivna läroämnen. För inträde fordrades " att hava fyllt 14 år, hava god handstil, känna religionens grundsanningar samt elementerna av svenska och tyska gramatiken, historien och geografien, särledes fäderneslandets, kunna ledigt behandla de fyra räknesätten, även med vanliga och decimalbråk och i geometrien känna de första grunderna ". Undervisningen skulle omfatta matematik, fysik, mekanik, kemi med laborationer, botanik, zoologi, historia, geografi, svenska, tyska, franska, engelska, bokföring och handelsvetenskap, linearritning, frihandsteckning, modellering, verkstadarbete och sång. Härtill kom ytterligare, att direktionen med hänsyn till att ynglingar, som nyss fyllt 14 år och således icke voro konfirmerade, vunno inträde som elever, så sig nödsakade anställa en lärare i religion, en åtgärd, som dock visade sig icke överensstämma med stadgarna och därför på order från högre ort snart upphävdes. Lärokursen var lika för alla elever, men ämnena verkstadsarbete, kemiska laborationer och handelsvetenskap voro valfria. Alla övriga ämnen, sålunda även botanik, zoologi, franska, historia o.s.v. voro därmed obligatoriska.

 

I undervisningensplanen gjordes 1858 den ändring, att franska språket ströks. I övrigt fortgick tekniska elementarskolans verksamhet i huvudsak efter de först uppdragna riktlinjerna ända till år 1877.

 

FORTSÄTTNING>>